fredrik nordgren online

Ink är en grym film, årets bästa i mitt tycke! Om du inte sett den – läs inget om den, titta inte på några trailers; se den i stället så fort som möjligt! Den är given på min topp 10-lista, och kommer säkerligen att betittas både en och två gånger i framtiden.

Efter att ha sett filmen började jag söka information om den och dess skapare, och råkade på en hel del intressant information. Bland annat att den är producerad med en budget på $250,000. Och att Jamin Winans, som står bakom konstverket, inte reagerar som de flesta andra kreatörer när de upptäcker att deras verk kopierats och publicerats på Internet.

Här har vi istället kreatörer som har förstått att den gamla världens metodik för att tjäna pengar inte längre fungerar. Som aktivt försöker finna nya vägar att få filmproduktionen lönsam. Trots att Hollywood tackat nej till filmidén, trots att distributörer vänder produktionen ryggen. Man söker så många vägar till intäkter som möjligt, och ovanligt nog, har även accepterat att filmen fultankas och ber gratistittarna om donationer i stället.

För mig är det givet att betala för bra produktioner, och det dröjde inte länge innan $20 var på väg via PayPal-adressen jag hittade på filmbolagets hemsida. De planerar även att själva tillhandahålla filmen för digital nedladdning i deras egen butik. Jag hoppas att de kommer att sälja den DRM-fri, och då är det stor sannolikhet att jag också köper en officiell kopia.

Notera att det går att titta på denna film online i USA, via iTunes och Netflix, och att de jobbar på att få den tillgänglig via Hulu. Jämför detta med de patetiska tjänster som svenska filmdistributörer antingen själva tillhandahåller eller godkänt. Min gissning är att Ink kommer till någon av dessa om tidigast ett halvår, om ens alls.

Det är viktigt att stödja denna produktion. Dels för att det är ett independent-bolag med personer som skuldsatt sig själva för att kunna producera en film enligt en tydlig vision, opåverkad av storbolagens trångsynta standardfilmmallar. Dels för att det är ett otroligt lyckat resultat, mer bang for the buck får man leta efter. Dels för att stödja kreatörer som söker nya vägar att tjäna pengar. Dels för att medverka till att storbolagen och distributörernas alltför starka marknadsposition försvagas.

Förhoppningsvis kommer debatten som uppstått kring denna film och dess distribution, och resultatet av Double Edge Films vedermödor att nå ut till så många konsumenter som möjligt, att leda till att fler kreatörer vågar söka nya vägar, förbi de utdöende dinosarierna.

Framtiden är nära!

Nästa steg i Bodström & Asks dystopibyggande är taget. Ensamutredaren Anders Eriksson har överlämnat sin rapport “Signalspaning för polisiära behov”, SOU 2009:66, till Regeringen.

FRA 2.0 skjuts i sank än mer, de “integritetsförbättrande” åtgärderna Frau Johansson och Fräulein Fegerley gråtit sig till blir allt mindre värda.

Nu kommer FRA att utföra spaning även på inhemska förhållanden (läs svenskar), och det är FRA som skall filtrera rådatat åt polisen, som endast skall få färdigsovrat material levererat till sig. Detta för att polisen inte skall få snoka i icke misstänkta personers förhållanden.

I stället är det anställda på FRA som skall sköta insamling, filtrering, granskning, sortering och sammanställning, och underförstått snoka i svenskars privatliv. Men det är klart – FRA vet vi ju sedan tidigare är duktiga på att “förstöra” sådant som de inte får ta del av; vi får anta att FRA kommer att anställa horder av senildementa för att utföra detta arbete.

Tummen ner.

Andra röster: SR, DN, SvD, SVT,  Klamberg, Rayman.

Stefan Lindberg skriver i en krönika i Dagens Nyheter, tongivande namnsatt till “Google ser dig”, att Google är den stora mörka skepnaden som gäckar oss kuvade människor. Oformbar, obestämbar, farlig och ständigt sökande efter nya byten.

Det finns mycket man kan tycka om Google, och man bör naturligtvis hålla ögonen på dem. Dels för att de har tillgång till mycket information, och information är makt. Dels för att de har en mycket stor andel av marknaden inom bl.a. sökmotorer. Men, det är viktigt att framhålla att just Google är en av de mest progressiva spelarna på marknaden som omformar vår nutid till framtid. Och för att vara en av spelarna i framkant är de väldigt, väldigt öppna med vad de gör.

När det gäller hantering av information och aspekter som rör den personliga integriteten är Google ett av de i särklass största föredömena. Hur många andra aktörer har ett “Privacy Center” sprängfyllt med information? En aktiv sida med egna blogginlägg som relaterar till integritet? Åtskilliga anställda som proaktivt arbetar med policy- och integritetsfrågor, i riktning mot fritt och öppet?

Ett litet avstick för att exemplifiera: Ads Preferences Manager ger möjlighet att styra vilken typ av reklam de riktar till dig, eller för ta bort denna preferenslagring helt om du så önskar. Helt öppet, och med tydliga instruktioner. Lycka till att göra samma sak hos Bing (Microsoft) eller Yahoo eller vilken som helst av Googles konkurrenter.

Själv använder jag olika webbläsare med olika inställningar för att pyssla med olika saker. Enligt Google så är min Safari intresserad av bärbara datorer, fildelning, nyheter och politik. Det stämmer rätt bra överens med min användning, och dessutom något som jag inte har något emot att få riktad reklam om; hellre sådant jag faktiskt är intresserad av än exempelvis Viagra.

Stefan Lindberg har däremot rätt i att detta skapar en problematik. Men, han ser tyvärr inte längre än vad näsan räcker.

Google är en aktör. En av många på marknaden. Google går att välja bort, aktivt.

Medan Bonniers konservatoriepropaganda strömmar ut ur gammelmediabasunen pågår samtidigt ett spel som sträcker sig oändligt mycket längre än Googles nyttjande av ny teknik för egen, och för den delen, allas vinning.

Dagens Nyheter finner två helsidor åt Stefan Lindbergs mentala kris. Det spelar mindre roll om han tror sig ha sett ljuset, eller om han försöker föra läsaren bakom detsamma; Bonnieraffiliering eller hjärnspöken låter jag vara osagt. Men DN skriver inte ett ord om det som borde vara huvudnyhet nu.

I numer nästan vanlig ordning, så var det istället HAX som bröt nyheten, och upplyste mig om vad som ligger på agendan för EU:s justitieministrar nu i veckan, och för ordförandeskapet i höst: Stockholmsprogrammet.

Jag upprepar punktlistan från HAX inlägg, men i övrigt hänvisar jag till hans ord och länklistan i inlägget:

• Ett utökat samarbete mellan EU och USA “in the field of freedom, security and justice”.
• Nationella anti-terroristcenter i alla EU-stater, som skall rapportera in till Bryssel.
• Alla EU-stater skall dela sin underrättelseinformation med alla andra medlemsländer.
• Mer, och mer effektiv, “data-mining”.
• Realtidstillgång till uppgifter om till exempel medborgarnas resor, bankaffärer, mobilpositioner, internetanvändning samt till fingeravtryck och porträtt.
• Effektiviserad övervakning genom aktiv insamling av enskilda medborgares elektroniska fotspår.
• EU-standardisering av övervakning.
• EU-harmonisering för att undanröja legala hinder för övervakning och avlyssning.
• Analys på EU-nivå av matrial från medlemsstaternas övervakning och massavlyssning.
• En utökad EU-byråkrati för övervakning, avlyssning och analys, kallad SitCen.

Lägg ihop dessa punkter och väg in hanteringen av FRA-frågan, och det är inte frågan om vi kommer att få en 1984-inspirerad dystopi att leva i, utan när.

Ett fästning Europa med ett förtryckt, ofritt folk, som förvandlats från medborgare till världsfrånvända konsumenter.

Sista ordet är dock inte sagt, och det är åter dags för upprop!

På onsdag 15/7 kl. 17.00 anordnar nätverket Svart Måndag en demonstration i Humlegården.

Andra röster om Stockholmsprogrammet: Karl Sigfrid, Mark Klamberg, Alliansfritt Sverige, Datorfilosofi, Mattias Bjärnemalm.

Statewatch har en särskild sida som bevakar Stockholmspogrammet, likaså FRApedia.

Veckans Affärer har på sistone haft ett antal bra inlägg om media och politik. Mikael Zackrisson är webbchef där och skrev förutseende blogginlägget “Politikerna har underskattat internet. Nu får de betala.”

Han skriver om paneldebatten “Maktkampen om internet” tidigare i veckan (väl värd att se), på IVA, där bl.a. Piratpartiets Rick Falkvinge deltog. Mikaels egen slutsats är enkel och tydlig:

“Politikerna fattar inte nätet. De förstår inte hur viktigt det är för vårt samhälles utveckling. De förstår inte vad det skulle innebära om vi lät korkade franska idéer eller aggressiv lobbying från upphovsrättsindustrin bromsa upp utvecklingen.”

Vi är många som håller med – de har ingen aning om vad de håller på med.

Bo Dahlbom, professor, forskare och medlem i regeringens IT-råd, beskrev den politiska bristen på förståelse för informationstekniken på ett bra sätt:

“Internet är mycket, mycket större än vad vi diskuterar just nu. Frågorna vi diskuterar är för små. Var är frågorna kring hur sjukvården, styrsystem, industrin och skolan använder Internet? Varför har vi ingen vision kring detta? I Europa har alla underskattat internets betydelse och vår syn på vad som är integritet och juridik kommer ju förändras. Vi måste ha en positiv grundsyn och inte se det som ett problem.”

Bo Dahlbom gav även Rick ett råd att härma Cato och avsluta alla tal i parlamentet (där förvisso Rick inte kommer att sitta, men likväl Christian Engström och Amelia Andersdotter) med:

“För övrigt anser jag att Europa måste satsa på internet.”

Och det är nog en rätt bra hållning. Våra IT-ignoranta politiker måste hela tiden bli påminda om problematiken, och bytas ut om de vägrar lyssna och förstå.

Nu har vi tagit första steget! Vi har visat såväl gammelmedia som gammelpartier att vi är många som prioriterar internetbaserad frihet, integritet och kunskap högre än hur krökta gurkor får vara.

Många tror att Piratpartiet inte har en chans i riksdagsvalet nästa år, men det är troligtvis samma grupp som inte trodde att Piratpartiet skulle ha en chans i Europaparlamentsvalet. Har ni förstått nu? Kan det bli tydligare?

Jag hyser inget hopp om, och tror inte, att ni grånande partier skall hinna rätta er till nästa val, så bered er på dela med er av era mandat.

Nu laddar vi om!

1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8

Idag lämnade jag blod för 10:e gången!  

Även om jag mötte många nya blodgivare på Kungstappen till följd av ett inslag i SVT:s regionala ABC-nyheter i fredags, så behöver vi bli många många fler. Endast 3% av Stockholms vuxna befolkning, ca 50 000 personer, är blodgivare – och av dessa är många sällangivare. 

Om du är frisk, investera i ett besök på närmaste blodcentral!

Naturligtvis anmälde jag mig samtidigt till Sharing is caring, Piratpartiets nya blodgivarkampanj!

Efter lite dvala och mentalt frånfälle, och samtidigt pushad av den senaste fascistlagen (IPRED1) genomröstad av maktblinda politiker som sedan länge glömt eller förträngt sina ideal, har jag äntligen fått tummen ur och blivit guldpirat.

Piratpartiet kan bli en kraft att räkna med i årets val, i egenskap av underdog, efter alla vansinniga lagar som röstats igenom, och med de direktiv och lagförslag som kommer (IPRED2/ACTA).

0.63% i förra riksdagsvalet kan knappast definieras som en succé, men sedan dess har svenska folket fått veta hur mycket gammelpolitikers ord är värda. “Vi kan inte jaga en hel ungdomsgeneration“, sade Führer Reinfeldt innan valet. Right.

Min gissning är att fler kommer att rösta på Piratpartiet i det förestående EU-parlamentsvalet, och tillsammans med ett troligt lågt valdeltagande kan resultatet bli riktigt intressant.

Peter Hirschberg sitter i styrelsen för Technorati, ett företag som andas och lever med Web 2.0. I detta TED-föredrag tydliggör han den inverkan tekniken och de nya medierna har på gammelmedia:

Några har fattat, och har goda möjligheter att lyckas.

Samtidigt fortsätter IPRED/Telekom/FRA-komedierna att förlöjliga våra folkvalda. Fakta efter fakta efter fakta motsäger såväl mediaindustri, kreatörsamfund och vårt propagandaministerie.

Det hela är mycket enkelt: dinosaurier – anpassa er eller dö!

Världen har skuggats av mörka, oppressiva krafter under George W. Bush presidentsskap de senaste åtta åren. Därför har det fallit sig naturligt att se fram emot ett nytt presidentval, och nytt fräscht blod i Vita Huset (hej FRA?).

Presidentvalskampanjer i USA är ett korruptionsspektakel utan like, där kandidater frotterar sig med så många som möjligt och lovar bort såväl tid, pengar och makt som konkreta beslut som en naturlig del av kampanjandet.

Detta år är valet mer intressant att följa än vanligt av flera anledningar. För första gången ser vi såväl svarta presidentkandidater som kvinnliga viceprecidentkandidater segla upp som kontrahenter i ett USA svårt ärrat av år av krig och än mer ärrat av djupgående ekonomiska problem.

I förra veckan gick den första debatten mellan Barack Obama och John McCain av stapeln. Föga förvånande var den varken inspirerande eller bjöd på några överraskningar. Vad man däremot fick var en liten inblick i kandidaternas sätt och retorik. Det enda jag inte var beredd på var den ovanligt låga nivå John McCain höll när han gång efter annan påpekade att Barack Obama var oinformerad och inte förstod bättre. Pinsamt val av en man som söker mandat att “styra världen”. Noterar att jag inte var ensam om mitt omdöme.

Ungefär samtidigt visade Sarah Palin upp sig ordentligt för första gången, i en CBS-intervju med Katie Couric. Hon fick här chansen att visa att hon inte bara var en käck hockeymamma utan faktiskt ett ämne för ämbetet hon söker. Och oj! Oj, vad hon misslyckades med just den möjligheten!

Det var väldigt tydligt att hon är en person som gått i samma bibelskola som George W. Bush, och antagligen skolkat från den ungefär lika mycket som honom också. Hon framstod som ännu en opåläst, oberest, oinformerad, kristen vettvilling. Se själva:

Exclusive: Katie Couric Sarah Palin Interview Part I

Exclusive: Katie Couric Sarah Palin Interview Part II

CBS: Couric on Palin

Även här är jag inte ensam om mitt omdöme. Frågan är dock om amerikanen i gemen tar till sig denna typ av information eller om de nöjer sig med ett kuttersmycke.

Inte för att jag är troende, men God save us all om hon skulle bli president i McCains frånfälle.

Efter sitt lätt bittra frånfälle från Folkpartiet, har Mark Klamberg nu åter tagit till orda, nu senast med en analys över Sveriges Televisions rapportering kring FRA-frågan.

Var finns sanningen? frågar han sig. Och det, det är något varje medborgare i det här landet borde fråga sig. SVT har ett uppdrag: “ett public service-företag [skall] spegla omvärlden ur många olika perspektiv”.  Samtidigt påstår man “med fri menar vi inte gratis utan fri från inflytande från politiska och kommersiella krafter.”

SVT har haft inslag som påvisat FRA-lagens brister, mycket tack vare idogt arbete från Filip Struwe. Men, Struwes inslag till trots så har samtlig officiell information från regeringshåll passerat rakt ut i etern, ofiltrerat. Motfrågorna har varit på nivån “och bilen går bra?”.

Förutom Struwes inslag så har SVT:s rapportering (och nej, övrig MSM har inte varit ett dugg bättre, men SVT är mediet för den stora massan) varit under all kritik.

Är dagens journalister så obildade och/eller oförmögna att ta till sig information och fakta, att de helt enkelt inte kan ställa bättre motfrågor till våra makthavare?  Eller är det så att SVT har fått nya direktiv att rätta in sig i leden?

Som SVT nu verkar fungerar man väldigt mycket bättre som propagandaministeriets basun än som försvarare och granskare av vår demokrati.

Jag är uppriktigt fascinerad av Fredrik Reinfeldts oförmåga att agera ledare. För varje dag, för varje utspel, blir han alltmer lik en despot utan förankring i verkligheten.

Senast igår, i utspelet tillsammans med tomhylsan Tolgfors, där vår stora ledare hävdade att man nu gått från klarhet till en ännu tydligare klarhet. Nu uppfyllde “FRA-lagen” de krav som den, också enligt vår stora ledare, redan gjorde såväl före som efter den 18:e juni.

Det man efter omfattande och utdragna “förhandlingar” kommit fram till är ett fåtal punkter som via nyspråk försöker kringgå explicit kritik, utan att på något sätt konkretiseras i lagtext eller explicita tydliggöranden hur dessa fåtal punkter kan vara så fantastiska som påstås.

De riksdagsledamöter inom Alliansen som senast för en vecka sedan högtidligt bedyrade att här skall minsann rivas, här skall göras om och göras rätt – de är nu nöjda och glada med att “FRA-lagen” fortfarande ligger exakt som beslutad. Nu återstår att se när vi kommer att få se tydliga klargöranden om exakt hur dessa nya punkter skall omformas i lagar, förordningar och institutioner.

Här är det väldigt viktigt att vara tydlig:

• Det befintliga beslutet från 18 juni ligger kvar. Samtliga idiotiska och otillräckliga skrivningar finns fortfarande kvar.
• De 15 nya punkterna är i nuvarande skick, precis som Mehmet Kaplan uttryckte i morgonens “debatt” i SVT, inte värda ens papperet de är skrivna på.
• Det befintliga beslutet träder i kraft om lite drygt 90 dagar. Om lite drygt ett år kommer kablarna fortfarande att kopplas in på precis samma sätt som befintligt beslut säger, om man inte kommit fram till nya majoritetsbeslut innan dess.

Visst, även jag kan hålla med om att “FRA-lagen” ser bättre ut med de 15 punkterna än utan. Men, det är mycket långt från tillräckligt för att tysta kritiken mot lagen. Många debattörer har redan tystnat då man uppfattar det som att våra stora ledare har lyssnat och punkterna vid en första granskning ser tillräckliga ut. Min gissning är att så fort dessa nya punkter konkretiseras så kommer kritiken åter att höras, högt.

Det är bara att beklaga att detta politiska spel leder till att människor tröttnar.